En sak som jag inte riktigt kan släppa är om jag ska hålla tal på dopet eller inte. Jag vill verkligen göra det, men jag vet att jag antagligen kommer gråta floder när jag ska läsa upp det till Alvina. Men jag kommer ångra mig så om jag inte gör det. :( Inte så att man kan " göra om det" längre fram. Bara jag lyssnar på låtarna till dopet börjar tårarna brännas bakom ögonlocken. Hur kan jag vara så extremt känslig? Så fort det handlar om Alvis blir jag jätte blödig. Ibland kan jag börja gråta när hon gråter för jag blir så ledsen för hennes skull. :( På tal om gråta, fyfan vad rädd jag blev idag. Alvis testa jumpsuiten och när jag ska byta om till pjamas så ser jag att hon är röd runt handleden =massa blod! Tills jag ser att det "bara" är ludd från jumpsuiten. I samma veva får jag panik så hjärtat stannar och tusen nålar går igenom kroppen och samtidigt kommer tårarna när jag inser att de bara var luddet. :( Fattar ni att jag kommer dö om hon gör illa sig en vacker dag? :( Hoppas verkligen att man slutar vara såhär blödig med tiden. Ibland är det jobbigt att älska något så mycket så man ständigt är orolig och överbeskyddande. Det värker i kroppen.. ibland vill jag bara rulla in Alvis i bomull så jag kan få andas ut för en stund. Oj vilket hattigt inlägg. Nej nu väntar sängen. Vi hörs imorgon igen.