Har funderat hela dagen på det här med amning. Kan inte släppa det, jag vill inte amma. Jag vill bara inte det, finns inte i min vildaste fantasi att jag skulle ändra mig heller. Måste prata med barnmorskan om detta, så hon kan skriva in det i min journal. Jag vill ju verkligen inte :( Det känns bara inte rätt, jag skulle må fruktansvärt dåligt om jag skulle amma. Jag vet att mjölken är jätte nyttig i början, men jag vill ändå inte. :( På föräldragruppen fick vi se en film där det handla mycket om just amningen. Jag kunde knappt titta för jag mådde så dåligt av det. Alla gör sina val i livet av egna erfarenheter och tankar. Detta är mitt val och OM jag nu skulle ändra mig är det ju bara roligt. Vet inte ens om jag vill gå på sista träffen för det kommer handla om amning. Kommer bara få sån fruktansvärd ångest över att höra hur "nyttigt och bra" det är. Klart jag vill att min dotter ska få det bästa. Men om man själv inte mår bra av det kan man ju inte tvinga sig. Kommer må så himla dåligt själv. Hellre en glad mamma och dotter, än en ledsen mamma.Känns som att detta är egentligen tabu att känna och skriva. Känns som jag är helt ensam om att känna detta. Får såna skuldkänslor till bebisen, men jag vil inte tvinga mig till något jag absolut inte vill, för det kommer inte bli bra. Det enda jag kan hoppas på att de skulle kännas annourlunda när hon är ute. Men det betvivlar jag då jag känner detta så starkt. Nehej, nu ska jag fortsätta deppa över detta. :(