Fick nyss en fet smäll av sorg över mig. Total deppig från att ändå haft en bra dag. Vad hände? Vad gick fel? Känner mig helt plötsligt helt nere. Vill krypa ur min kropp och gömma mig någonstans där ingen kan hitta mig. Gråta mig ur min egna kropp. Var väldigt längesen jag kände såhär. Känns nästan förbjudet att skriva bara för jag är gravid. Får skuldkänslor till bebisen att jag känner såhär. Vilket gör mig mer ledsen, vill inte att den ska känna att jag är ledsen. Men kan inte hjälpa det. Vill bara vara ifred, helt ensam, tyst i ett rum med endast tankar som cirkulerar. Känner sån otrolig press på mig just nu. Vet vad jag har framför mig och samtidigt känns det ju så spännande, men kommer aldrig mer bli som det var innan. Tiden går ju alltid framåt och saker och ting förändras det vet jag. Men jag vet att jag är lycklig innerst inne. Jag hoppas det iallafall, jag känner mig ju lycklig varje dag? Men nu kan jag inte ens se någon glädje? Allt känns bara så fruktansvärt mörkt, här sitter jag och just nu känner jag mig jätte olycklig. Vill bara gråta gråta gråta... Känner mig otroligt ful, otroligt tjock, får skuldkänslor av att äta. Börja fundera på att börja med någon diet, men stanna ganska fort i tanken. Men jag ser min kropp förstöras och jag kan inte göra något åt det. Jag har alltid vart nöjd med min kropp innan men inte nu längre. Jag är jätte tacksam över att få vara gravid, jag känner en enorm obeskrivlig kärlek till min bebis i magen. Men jag känner ett hat till mig själv, tycker nästan synd om mig själv att jag känner såhär, riktigt tragiskt. Just nu känner jag mig ensam, väldigt ensam.